~Ute På Ꮙift~

allå!

ar det så himlans mysigt på vår lilla semester!!

Först tog vi en tripp till Götet och nu pyser vi på Ꭻylland.

dag tog vi en tur ut till väster havet och strosade på Vejers-strand.. en av världens finaste stränder enligt mig, och som fortsätter till världens ände känns det som. Man går och går och samlar snäckor och kan hamna hur långt bort som helst haha:).. helt underbar plats helt enkelt!^^

Och stugan som vi lånar av min hubbys syster är ju bara underbar den med.

Vi vill helt enkelt bara stanna och leva här för evigt!

~oppas ni också har det lika trevligt💕

Annonser

~Ꮖentakler~

Det kan man lungt säga att vår lillfis har .. och långa är dom, hon är nog den mest klåfingriga lilla unge någonsin!!

Ꭻag kan nästan tänka mig hur det är att ha tvillingar haha.

on är bokstavligen på alla ställen samtidigt, och håller man på att röja efter henne på ett ställe är hon snabbare än vinden att hitta på något på nästa ställe.  Vinylskivorna är ju tydligen en favorit att tapetsera golvet med också.. vi måste verkligen barnsäkra det skåpet>.< 

.. ℱör hon vet ju också exakt var hon inte får vara och passar på så fort man vänder ryggen till.. jag väntar bara på att hitta henne sittandes på gardinstången en vacker dag haha:) 

Men som vi alla vet så är det så här med barn såklart..och vi älskar dom mer och mer för varje dag ❤️:p

 

~ℋola~

Ꮆuud vad varmt det är!!><

en samtidigt, vilken otroligt fin maj-månad vi haft.. Den slår iallafall hela förra årets sommar bara på en månad, så ska ju definitivt inte klaga.

Vi känner bara verkligen mer och mer saknaden av att ha en alldeles egen trädgård nu snyft..

en det är också så skönt att få kunna komma ut till föräldrarna och mysa i deras trädgård och att få se vovvarna busa runt, lillfis bada som hon älskar,..och kära tonårsfisen sitta i en solstol med mobilen haha^^

~~~~~~~~~~~

Nu håller vi tummar & tår för en lika fin sommar också🌞

 

 Ꮖrevlig ny vecka till alla💕

Förlossnings- berättelse!

Tänkte faktiskt att mitt första inlägg här skulle handla om min förlossning av min yngsta dotter som kom i oktober 2016, då jag känner att det varit bra för mig att få skriva om det.

Vår graviditet var planerad och det tog bara 3 månader efter jag slutat med mina p-piller tills vi plussade. Jag var så lyckligt lottad.. hela graviditeten var som en 9 månaders lång harmonisk bubbla. Allting gick som på räls och jag mådde så himla bra, förutom en halvjobbig foglossning som kom efter ett tag och som gjorde så att jag inte kunde ligga på rygg överhuvudtaget, men annars gick allt så bra. Jag försökte också leva så bra som möjligt för vår lilla fis som låg och växte där inne, åt mina vitaminer, åt bra och jag hade också börjat med folsyra redan när jag slutat med mina p-piller för att förbereda. Det var också min sambos första barn, så lite extra speciellt för honom, och jag kände mig som en förstföderska igen då jag har en dotter på 16 år sen innan..så rättså många år sen sist!

Märkte att mycket förändrats sen jag var gravid sist, så jag kände att jag började om igen från start med allt. Men väldigt roligt också att få chansen att införskaffa alla fina barn artiklar och kläder som fanns i nutid:). Också så himla spännande att få vara gravid igen och känna en liten krabat växa och sparka därinne..jag som trodde jag aldrig skulle få uppleva det igen! Tji fick jag..underbart:)!

Vi valde att inte ta reda på vad det skulle bli.. tyckte det var mer spännande så!

Så ju mer månaderna gick ju mer nyfiken var man på vem som låg och sparkade så livligt, och lyckan var total. Jag var också väldigt spänd på hur lång tid denna förlossningen skulle ta. Med min äldsta tog det 18 timmar naturlig förlossning, men dom brukar ju säga att andra gången kan det gå fortare så jag hoppades på det.

Vi började närma oss datumet när vår lilla fis var uträknad att komma och jag kände bara hur dagarna blev längre..och allt bara fortsatte att vara lungt, inga småvärkar.. ingenting. Jag kände mig också som en strandad val, de sista veckorna är inte roliga när man svullnat upp som en badboll och stompar runt med shrek fötter.. som säkert många mammor vet haha.

Datumet då lillfis var uträknad kom.. och gick! När femte dagen över tiden kom, kände jag hur det sprack till inne i mig och det kom en väldans massa vätska när jag reste mig från sängen på morgonen.. jag blev helt upprymd och tänkte att vattnet gått så nu var det äntligen dags! Hjärnan började snurra men jag höll mig lugn och började förbereda mig för kommande händelse, jag visste inte om jag skulle ringa förlossningen först eller min sambo som var på väg till jobb över sundet så att han skyndade sig att komma hem ,och äldsta dottern ställde sig och grät i hallen,(av lycka för att nu skulle hon bli stora syster),det blev att ringa sambon, som hade sprungit av båten efter mitt samtal haha, och sen ringde jag förlossningen som sa att jag skulle vänta på värkar, och hände inget så skulle vi komma in vid två-tiden för undersökning. Jag ringde mina föräldrar som skulle komma och passa här hemma då vi också har hund, så nu kände vi verkligen att det hände något! Äntligen skulle vi få träffa henne/honom som vi längtat efter så länge.

Men..tiden gick och inget hände.. inga värkar, ingenting! Vid två var vi på förlossningen och fick då veta att det nog bara varit väldigt tunna flytningar som kommit och att inget var på gång. Suck!! Jag visste inte var jag skulle ta vägen! Det var bara att åka hem igen och leva på som vanligt. Grr.. nu var jag riktigt trött på att vara gravid med fötter som inte passade i någon sko längre!

Men så under kvällen började jag känna lite små värkar, dom fortsatte att finnas där hela natten och började kännas lite mer under morgonen.. så vi ringde förlossningen igen som bad mig att klocka värkarna..och vid sju åkte vi in. Vi fick ett rum och snart var hela processen igång. Jag hade öppnat mig 5cm redan och efter ett en och en halv timmes bad var jag öppen 7 cm. Allt gick bra och jag försökte andas igenom dom kraftiga värkarna.. vi tänkte att detta kommer ju gå snabbt och snart har vi vår lillfis hos oss.. men nej! Krystvärkarna kom och jag krystade allt vad jag kunde men inget hände. Timmarna gick och smärtan var olidlig.. barnmorskorna ville flytta på mig till höger och vänster och sätta mig upp och ändra ställning och till sist få mig till att sätta mig mellan min sambos ben och krysta.. han var livrädd att jag skulle få tag i väldigt känsliga område när jag tog i (skratt)

Inget hände och mina värkar var fruktansvärda.. det var värkar mellan värkarna och det verkade inte som om barnmorskorna förstod hur ont jag hade då dom hela tiden konstaterade att ”nu har hon en värk”.. jag hade dom hela tiden men reagerade kroppsligt när de ”stora” värkarna kom! Därför ansåg dom väl bara att jag hade dom ”normala” värkarna. Jag höll på i flera timmar på detta viset och vid tretiden bestämde sig personalen att det fick bli kejsarsnitt.. lillfis hade fastnat i mitt bäcken på något konstigt vis.. hon åkte gång på gång in igen efter varje krystning. Så egentligen om allt gått som det skulle så hade hon varit ute för längesedan.

Vi kördes till operationsrummet och jag fick bedövningen som var guld värt just då..jag var helt omtumlad efter all smärta och hängde knappt med på allt som hände.

Plötsligt hörde vi ett litet skrik och lillfis var ute… dom la henne snabbt på mitt bröst så jag fick skymta henne för att sen ta henne till undersökning. Jag fick inte hållt henne då mina armar var fastspända efter operationen.. jag kallade efter min sambo igen för att få veta vad det blev.. och han svarade ”en flicka” med gråten i halsen.

Jag var fortfarande helt omtumlad och mina armar kunde inte sluta skaka. Jag blev uppkörd till uppvaket där jag fick ligga med andra främlingar.. medans min nyfödda dotter och sambo fick sitta själv i rummet vi hade fått. Jag visste inte hur jag skulle känna.. jag kunde inte känna någonting just då.. allting som hänt var bara ett stort blurr och jag låg bara och väntade på att få känna mina ben igen efter bedövningen. Jag fick tillslut komma ner till min sambo och dotter och äntligen få hålla henne i min famn och få vara med dom båda.

Jag känner mycket att det ej gått rätt till. Jag hade inte behövt ligga så länge i så många timmar under ren tortyr innan ett beslut togs. Och då har jag gått igenom lång naturlig förlossning förr så jag vet såklart att en förlossning är smärtsam.. men inte på detta viset.. det borde ha förståtts att något var fel när inget hände efter så många försök med naturlig förlossning. Jag var så omtumlad och kraftlös att jag inte kunde känna något när mitt barn lades hos mig.

Även nu efter ett och ett halvt års tid känner jag att jag behövt prata med någon om detta för det har grott i mig.. Ingen ska behöva ligga i så onödigt lång smärta..så att det tar bort lyckan för något så stort.

Tack för att ni läste<3

Isabelle❤️